EU varken himmel eller helvete2009-05-26
Recension av böckerna "Befria EU" och "Sköna Europa", publicerad i SvD/Kultur den 26 maj 2009:
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_2951097.svd
"Den intressanta omsvängning som präglar flera av de politiska partiernas EU-politik inför valet till Europaparlamentet sätter också sina avtryck i bokutgivningen. Vem hade till exempel för bara några år sedan kunnat tro att EU-motståndets nestor i Sverige, Per Gahrton , och två företrädare för näringslivet, Stefan Fölster och Johnny Munkhammar , skulle vara överens i så mycket? Det finns visserligen fortfarande betydande skillnader, men likheterna är faktiskt påfallande.
Efter många års aktivt motstånd förklarar Per Gahrton i boken Befria EU! att det inte är en ”framkomlig väg” att kräva Sveriges utträde ur EU. Han presenterar istället en lång rad förslag som syftar till att förvandla unionen till en politiskt mer utspädd organisation. Han vill slänga Lissabonfördraget i papperskorgen och går till storms mot ”likriktningshysterin” och ”protektionismen”, vill skrota den gemensamma jordbrukspolitiken, förespråkar fortsatt utvidgning och skulle helst se att EU blev ett förbund av stater. Så långt är han ganska överens med Stefan Fölster och Johnny Munkhammar i Sköna Europa . Kanske är det löst sammanhållna statsförbundet den mest framgångsrika modellen för EU? frågar sig författarna utan att ge ett definitivt svar.
Också Fölster och Munkhammar vill få bort jordbruksbidragen och hoppas på fortsatt utvidgning av EU och i tio punkter sammanfattar de sina förslag för ett ”Mångfaldseuropa” där de vill få bort allt som luktar ”centralplanering och reglering” i unionen. Författarna tycker inte ens att det är avgörande att Lissabonfördraget kommer på plats. De anser att EU kommer att fortsätta att fungera ”rimligt väl ändå”.
De två böckernas författare delar med andra ord en kritisk grundinställning till en hel del företeelser i dagens Europeiska union. Efter 15 års medlemskap har de gamla ja- och nej-lägren i Sverige helt enkelt börjat luckras upp. EU är varken himmel eller helvete. Men där tar enigheten slut. ”Sköna Europas” författare tycker att euron har fungerat väl och att det är naturligt och riktigt att ha en gemensam valuta på den inre marknaden.
De vill också ha mer konkurrens, på alla plan och i alla system, för att förstärka entreprenörsanda och tillväxt i unionen. Därför behöver till exempel svensk arbetsmarknad avregleras och svenska universitet få ta ut studentavgifter. Inom ett känsligt och viktigt område vill Fölster och Munkhammar dessutom ha mer gemensam politik i EU. Det gäller säkerhets- och försvarspolitiken, där de anser att ”det finns gemensamma hot för Europa att möta, som behöver kunna backas upp militärt, såsom terrorism”. Riktigt hur militärt samarbete ska fungera i den i övrigt lösligare union som författarna tänker sig framgår inte.
De två debattböckerna är alltså intressant läsning. Ändå går det inte att komma ifrån att det också är en smula frustrerande att resonemangen ofta begränsas av formen, som ibland mest liknar plakat i ett demonstrationståg.
När Fölster ochMunkhammar pläderar för ökad konkurrens på arbetsmarknaden i EU skulle det till exempel ha varit mer intressant om de på större allvar bemötte sin meningsmotståndares argument. ”Ingen gör motstånd mot att vi importerar en lång rad varor – från bananer till DVD-spelare – trots att det ju innebär att vi inte producerar dessa inom landets gränser.”
Jo, visst. Men vad ska Europa göra av de motsättningar som uppstår när arbetslösa sitter på puben och tittar på när arbetare från annat land utför deras jobb till lägre löner?
Det skulle också ha varit välgörande om Per Gahrton hade redovisat något av de kval som rimligen måste ha föregått ståndpunktsbytet i EU-frågan. Men han argumenterar nästan lika trosvisst som förr i världen, trots att det rimligen eller förhoppningsvis inte kan ha varit helt lätt att göra helt om i frågan om Sverige ska stanna kvar som medlem i EU. Och när han föreslår att EU ska fatta ett "tvingande beslut" om att franska ska bli ensamt arbetsspråk inom EU för att på så sätt motverka " den nuvarande oplanerade och lealösa glidningen till engelska" kan man undra hur djupt den där motviljan mot EU-centraliseringen egentligen sitter."
